Chill

Frekvens Uppsala ger mig bara Jack Johnson just nu och det finns egentligen ingenting alls i det att klaga på, ingenting alls i någonting som är värt mödan att bli arg över faktiskt, folk hakar generellt upp sig på oerhörda bagateller egentligen, och gärna hela tiden också.

Just because I'm loosing doesn't mean I'm lost. Det får mig att tänka på två saker just nu: Att jag förhoppningsvis kommer att stå med ett plastglas fyllt till bredden med öl i handen bredvid en skitsnygg karl, och jag får en känsla av att han heter Micael med c, samtidigt som vi väntar in Coldplays konsert i augusti detta år. Att jag har en omtenta på måndag men känner mig lugn och sansad, det är det fina i kråksången om mitt liv, att jag vet hur man gör då man chillar.