Pengabrorsan

Det är dags nu.
Jag har tittat på två påbörjade inlägg som jag gjorde i september ifjol FÖR länge. I september hade jag precis flyttat till denna stad och jag välkomnades med en konsert av Pengabrorsan och hans band. Magi. Det var magi.
Det är fan alltid magi med Anders.

Sedan dess har det hänt en del grejer. Nu är både jul och nyår förbi och man kan inte längre förbereda sig för beach noll-någonting. Det är tur i och för sig. Jag har ju ett helt jävla halft marathon att förbereda mig inför.
Men anledningen att jag satt mig här just nu borde ju få krypa fram också, för det är alltid något. Jag har fruktansvärt tråkigt. Urs vad det inte finns någonting som jag vill göra. Jag kommer ihåg då jag skapade den här bloggen. Då satt jag i den mindre av våra två skinnsoffor i villan i Norby och hade fruktansvärt tråkigt. Min blogg har fungerat väldigt bra sedan dess i stunder som denna eller då jag behöver säga någonting men inte har någon att säga det till. Då har bloggen fungerat bra. Och nu fungerar den precis så bra igen. Och jag vet inte om jag ska bli glad över det eller ledsen över att jag har behovet av den igen. Jag placerar mig någonstans mittemellan där.

Jag avslutar kort och gott med att citera denna mäktiga man som vilken dag som helst, kan få mig på bättre humör:
"Sommaren är slut nu mina vänner. Men livet har tamejfan just börjat!"