Sådär ja, sällan här men uteslutande bra.
För ganska precis ett år sedan satt jag 65 mil söder om hela Norrlands huvudstad och sammanfattade en helg på Peace and Love som var helt fantastisk, så även upplaga 2009.
En gång är ingen gång och två gånger är, jajemen, exakt, en gammal tradition. Därför kommer nu den mest subjektiva beskivningen ni kan hitta av P&L oavsett hur många dygn ni spenderar på google. Vi börjar med boendet.
Vi anlände till vår idylliska stuga i den idylliska byn Kårtylla där miljonbåtar hade träffar hela dagar (trodde jag aldrig om Dalarna) och där vi hade tropiskt heta dagar med vårt härliga lag.
Stugan låg alldeles för långt ifrån Borlänge Centrum i alla världar utom just i festivalvärlden och därför trampade 4 tappra människor: Marie, Pär, Maria och Micael knappa 6 mil på två dagar till och från konserterna. Vi var duktiga, vi fuskade aldrig med vätskan, utan malten intogs i en rask takt längs med landsvägarna och Dalälven.
De mer kapitalstarka lagmedlemmarna Kim och Sebastian åkte istället vit och svart taxi.
Vi badade på en sandstrand, myste med gitarr och förde många långa diskussioner om saker som ingen kommer ihåg idag, men givande var dem! Vi var på rådjursjakt och åt hästmackor som sig bör när man befinner sig i Kårtylla samtidigt som vi laddade inför långa kvällar på festivalen.
Så hur var konserterna och festivalen undrar du nu säkerligen? Trogne läsare, -Det ska jag berätta nu.
Festivalen har blivit storebror istället för lillebror, det har både sina för- och nackdelar men jävlar vilka laddade artister vi fick se. Johnossi (i år igen), Sounds, Thåström lockade stor publik och detsamma gjorde L. Winnerbäck. Han måte ha gått på uppåttjack för så laddad som han var har han nog inte varit sedan Snoddas. Sounds är inte längre något genombrottsband, de har nekligen en stor publik nu och skapar ett jävla ös. Thåström bjöd på en gedigen Thåström-spelning, tyskt, tungt och blött. Han kan skapa stämning den mannen! Vi for omkring som avlöningar på området för att insupa stämning, konserter, popcorn och en jävla massa öl.
På stora scenen såg vi Mötley kompas av lesbisk porrfilm, Tommy Lee och en stor publik. Dagen efter såg vi Lundell dundra på i två timmar innan hemmabandet Mando storstilat spelade hem ett högsta betyg med sin Beatlesrock. Michael Jackson dog och vi undrar fortfarande om han förtjänar all skit han fått? Monebrother bjöd på pengabrorsan och med sina grymt sköna bandmedlemmar blir det alltid bra liveshower (kan jag tänka mig) precis som den här gången. Slutligen klev Håkan in på stora scenen inför hela festivalpubliken och det blev svensk samba när den är som bäst. Helvete vad bra karln är!
Vi åkte hem, till Falkenberg eller till Jämtlands skogar och nu vill jag tillbaka medan gatufesten bjuder på snyggOrup.
Tack för en härlig resa allihop!
/Micael
