Press Hold

Nu är det dags igen. Dags att ägna sig mer åt uppfinningsrikedomen än åt statistikboken. Jag vill ha en fjärrkontroll som det står Maria på. Det ska stå Maria för att den ska kunna styra mitt liv. Jag ska kunna styra mitt liv. Jag måste få det att stanna en sväng, jag har nämligen inte läst klart allt inför tentan.

Igår var det finmiddag på Holmiana, Stockholms nations stolthet om någon frågar mig. Vi firade Måns och vi gjorde det rejält, som sig bör.
Idag har hela kollektivet tyckt synd om sig själva och bananflugorna har haft gruppsex på de kvarlämnade ölburkarna, jo.. vi har nog sett bättre dar.

Jag återkommer i frågan.

Sömntuta

<3
Sömntutan sover som en sten och tentan är klarad. Hon försov sig idag och ser ut som en pirat igen. Hennes nya kjol längtar ur garderoben och cykeln längtar hem, själv längtar hon bara till Norrland, men där står fler än ett rum tomt. Efter helgens kräftskiva, bastu, långpromenad och farväl är rummet snart städat, imorgon ska livet börja på psykologiska igen och ett cykellyse ska inhandlas. Hon ska sova bort förkylning och trotsa Stockholms höst på fredag där hon hoppas på att hinna träffa två bröder, en gjord av pengar, den andra av kärlek.
<3

Cannonball

There's still a little bit of your taste in my mouth.

There's still a little bit of you laced with my doubt.

I'ts still a little hard to say what's going on.

Stones taught me to fly.

Love taught me to lie.

Life taught me to die.

So it's not hard to fall, when you float like a cannonball.

There's still a little bit of your ghost, your weakness.

There's still a little bit of your face I haven't kissed.

You step a little closer each day, that I can't see what's going on.

Stones taught me to fly.

Love taught me to lie.

Life taught me to die.

So come on courage, teach me to be shy.

För en lång lång tid?

Jag är för trött för att blogga nu...men eftersom det ligger ett fantastiskt bröd på köksbordet och svalnar, så kan jag ju lika gärna förgylla inevitably med ett rött inlägg. Jag är nämligen en röd pirat förstår ni, inte en rosa, inte en gul, inte en blå, absolut inte en grön, utan en röd pirat. Precis som det ska vara då man är fadder för personalvetarinsparken. Det är en hård kamp som utspelas mellan lagen och imorgon sätts allt på sin spets då vi ska ut på pubrunda. En riktig sådan. Ett kvitto och foto från varje nation. På tid. We'll make it. För vi är ju det röda laget, Jakobs pirater. Jag måste ändå återgå till min bakning, varför sitter jag här mitt i natten och väntar på att brödet ska svalna? Det är en väldigt bra fråga faktiskt, brukar det verkligen ta så här lång tid? Det är kanske en ännu bättre fråga. Men hörni, den bästa frågan utav dem alla är faktiskt: hur i helvete kan man skära sig på en brödbit? Jag har ett jack i vänster tumme nu, ni vet ett sånt som kan prata och som fort stänger sig då man låter det vara. Det är vad jag gör nu, jag förbryllas över den vassa kanten, och jag låter det vara. På måndag åker du. På måndag.