Klart och betalt

Klockan var strax efter fem på eftermiddagen, solen hade värmt Uppsala en hel vecka och sken fortfarande där ute. Inne på Systembolaget stog Maria i kön och märkte precis som alla andra att det var löning och fredag; en sällan välkombinerad företeelse då sommaren kommit till stan. På bilden ovan visar hon stolt upp sitt första byte, ståendes på ett tak i Flogsta, strax innan hon för första gången ska få uppleva tiovrålet. Datumet var 250408 och hon fick visa leg. Med lättnad sitter jag nu vid bloggen och skriver om helgen som gått, det ska bli skönt att påbörja en ny vecka och veta att Valborg närmar sig med stormsteg. Vår grupp har suttit i sju timmar idag och presterat ett helt ok PM, som för övrigt ska redovisas imorgon. Men jag är lugn som en filbunke, jag orkar nämligen inte vara annat. Skrubbsåren svider och jag skulle behöva en värmade famn var tionde minut, det är tur att jag får ligga mot väggen iaf..

Thanx

Tack för bästa frukosten jag nånsin fått på sängen.

Tack för promenaden i stan.

Tack för alla samtal.

Tack för att sommaren har kommit till stan.

Tack för omtanke.

Tack för all sång.

Tack för middagen.

Tack för att ni finns mina vänner.

Tack för alla meddelanden.

TACK!

Stockholms Kyss

Här är jag glad i en SJtröja, pappa skulle vara stolt om han såg bilden, garanterat.

Helgen flöt ju på bra och att lektionen gjorde det likaså, det vet ni ju redan.

***

Idag sa David någonting som fick mig att tänka till.

Han sa att jag lever min sista dag som tonåring.

Jag tror att jag har kommit fram till att det är någonting bra att lämna den tiden bakom mig för gott nu,

snart,

om inte alls länge.

Men samtidigt så fylls jag med vemod som vanligt då sånt här kommer på tal.

(Stackars Robert som är den enda på MSN och får höra allt detta tjat just nu).

Jag minns i skolan då vi skulle lämna klassen för att gå på lov,

jag fick alltid lite ångest.

Och vad har jag gjort med min sista dag som tonåring då?

Jo jag har stått i köket i flera timmar och lagat mat och gjort matlådor och bakat och verkligen,

verkligen,

verkligen INTE skitit i allt och sett på tv.

Men det är ju på något sätt skönt att veta att min ångest antagligen kommer gå över om en halvtimma, för då är det ju redan över, då är jag ju 20, och det är ju precis det jag vill vara just nu.

Eller?

Jo, det är det fan. Nu är det ju jag som borde ta mig samman.

Let's go kick some ass.

Score!

Balkongdörren står nu på vid gavel, täcken och kuddar ligger på räcket och andas.

Jag sitter i en soffa i vardagsrummet och från gården hör jag hur Alex sopar plattorna kring våran trädgårdsmöbel, och jag vet att David står i shorts och byter vindrutetorkare på MAFen.

För bara en liten stund sedan var jag själv där nere och krattade kvistar från den gröna gräsmattan, men så plötsligt fick jag hicka och då gick jag in till Sandras dammsugande och P3.

Märk väl: vid gavel, trädgårdsmöbel, shorts, grön gräsmatta. Det är sommar, sommar, sommar. Det är sådana här dagar som jag verkligen inser hur långt Sverige egentligen är.

Idag hade jag min lektion om det förändrade arbetslivet, 45 minuters living hell framför 13 personer varav 12 fortfarande satt framför sina egna presentationer. Imorgon fortsätter närvarolistorna att rotera men jag kommer bara att sitta och le, för jag är klar nu, fy fan vad bra. Score!

Det finns planer med stort P att se fram emot,

"destiny is calling me".

Högklackat

Marcus Palm. Helt klart outstanding! Igår så var det dags för Uppsalas årliga PVD (personalvetardag), jag och Sebastian var såklart där strax efter åtta på morgonen för att få oss en varsin papperspåse fylld med sponsorprylar och för att jag imponerad skulle få besöka vår universitetsaula för första gången. Efter en lång och innehållsrik dag avslutades allt ståhej med en sluten gasque på Snerikes nation, himmel och pannkaka vad roligt vi hade!!

"Jag vill inte bli jurist, nej

inte läsa företagsekonomi.

De har inte verkat fattat

framgången att vara som vi.

För vi kan höja deras löner

vi kan sänka dem igen, halleluja!

Vi får höra deras böner,

men dem struntar vi blankt ändå i!

//:Halleluja, för personal, halleluja, för personal, halleluja, för personal,

för PERSONAAAAL!://"

Dynamicussången ljöd i salongen två gånger under middagen, en utan och en med tillhörande dans. Kalla det inbördes beundran om ni vill, vi kommer ändå bara se det som avund.

Just clench your fists

Tack Vemdalen. Tack Sahara Hotnights. Tack Rob.

Jag tog mig själv en hel vecka ledigt från mitt andra liv, åkte till Vemdalen utan att åka, firade mamman med Gunnar Järeld hela helgen och snodde bilar på Ford i Sundsvall. Extreme emergency, SOS.

Tänk att det är Amishlivet som jag minns bäst från fjällenresan..att hämta vatten i, dricka ur och duscha med hinkar och baljor slår Uppsalas gröna bussar och espressomaskiner med hästlängder. För att inte tala om bastun... Vi bodde primitivt och drack öl, vi åt Tony's och körde Subaru. Punkt.

Från Vemdalen via Sveg till Mitlandias after work, farmor var på besök lika påtagligt som pappas volym då det var dags för Så Ska Det Låta, men jag vann. In i bilen och iväg, tio långa mil och sen ett räcke, eller till och med två och en högersväng såklart. Det kan ha varit sommarens första rodnad, det kan också ha varit bilbolagets ogenomtänkta ventilation, jag vet inte.

Nu är det jag som måste sova, nu är det jag som ska ställa klockan. Ska bara kolla SMHI först och i allmänhet hoppas på sol och värme men i synnerhet hoppas på sanning.

Sleep well.

Marie i växeln

Hej världen.

Hej vänner.

Hej vårdguiden.

Jag kände att det var min tur idag, det var min tur att stryka lakan, äta ravioli och skapa en blogg, så går det då man inte planerar morgondagen innan man somnar..

Här i Uppsala knackar våren på dörren och tar man ett steg in i kollektivet så möts man av myrornas egna lilla men oh så irriterande välkomstkomitté. Det är dags att köpa gift nu.

Det här är min vän Marie.

Hon bor i Vemdalen och kallas för Berra ibland, men bara av mig.

Hon är allt en vän ska vara,

och bättre ändå.

Min gröna väska är återigen packad och slutdestinationen för kvällens resa är fjällen, de allt för höga fjällen, de alldeleNs för höga fjällen, och såklart min Marie! Vi ska ta hand om min ländrygg som sade upp sig på bryggorna vid Fyrisån i förrgår och vi ska göra det med stil!