Snart där.

Jag undrar om tentatider är mina inläggs främsta gemensamma nämnare..

Är det så att jag hittar på 679 andra saker att göra (egentligen vad som helst) för att undvika mitt tentaplugg? Ja. Det går att påstå. Tänkte hinna bjuda på en bild från vår inflyttningsfest (som var en riktigt trevlig tillställning) innan jag gör ett noga övervägande om att baka bröd. Städa. Måla vitrinskåp. Tvätta. Eller plugga?

Bju'r väl även med mig av ett citat från en riktigt gammal psykoanalytiker som fått ta stor del i min utbildning de senaste veckorna. Vad skulle denna kurs vara utan alla profiler (stofiler?).

What does it matter how many lovers you have if none of them gives you the universe?
Jaqcues Lacan.

Dags att ta sig i kragen. Puss.

Smörpop

Alltså inte smörpop som i Enrique Iglesias eller så. Smörpop som i pop-corn, jädrans vad gott det är hörrni. Idag när jag stod och stekte kycklingfilé till middag (i smör) så uppenbarades inga associationer till mat eller så i min hjärna, nej, doften fick mig att tänka på en stor skål med nypoppade pop-corn. Då har man ätit för mycket pop-corn och stekt för lite mat i sina dar, det är ett som är säkert.

Så, om ni inte har någonting för er, säg ikväll? Kom gärna förbi med en stor skål pop-corn och umgås. Det ska smaka salt och smör och man ska behöva tvätta händerna när man är färdigäten, annars kan ni lika gärna stanna hemma i ert nytteri.

Marias årskrönika

2011

Året då Spanien förbjöd rökning på offentliga platser och jag blev antagen till psykologprogrammet.

Månaden januari var månaden då jag tog en kandidatexamen med bravur, blev utsparkad på (inte från) diverse nationer, fixade ett jobb i vår allas hufvudstad, och drog till Budapest med mitt hjärta för att fira alltsammans.

Den "nya" månaden under 2011 är februari. Nytt jobb. Nya morgontider. Nya lokaler. Nya kollegor.

Nya bevis mot gammal hundrädsla. Nya pendlingsupplevelser.

Förmodligen den tråkigaste av 2011:s månader var Mars. En fruktansvärt tråkig månad faktiskt.

Mars är bland månaderna som tisdag är bland veckodagarna.

Min månad! Årets 91:a till 120:e dag: April. Födelsedagen skulle så klart uppmärksammas även fast jag inte fyllde jämt, inte i år heller, det tackar jag för. Vi börjar packa inför att lämna studentstaden bakom oss. Äntligen blir det också Kvalborg och Valborg!

Här i maj bryter vi livet på Kantorn mot livet i Ärvinge. Erik & Lina bryter också sitt liv i Peking mot livet i Ärvinge, för att kick-starta sommaren hos oss närmre kusten. Tillsammans glädjer vi oss åt detta med Johnossi på Grönan och fyra köpta biljetter till Vilda musen, men endast tre använda.

Juni månad går ut hårt och ökar!

Den dundrar igång med Eldkvarn i Kungsan, går via nationaldagsfirande i Hornstull, via Vaxholm med

randiga ligan ovan, fortsätter med ett vackert bröllop i Mjölby, och avslutas med Peace and Love i Borlänge.

Och än har inte semesterveckorna utnyttjats.

Sommaren rullar vidare i 140 km/h.

Vi hinner med en resa till kära familjer i kära Norrland och hinner med ett besök på en inte lika kär Gatufest. Flyger vidare till Visby där vi tittar på "slott", badar både i ett stort hål i marken och i havet,

cyklar i ösregn och njuter av livet med Mysan och Jakob.

Semesterperioden avslutas med en briljant uppvilande resa till Alicante med lika briljanta Sofie och Erik.

Ett Ångegäng återförenas i sensommaren för bad, grillning och sleep-over och även en Bergeforsare får vara med.

Delar av symfonin tar det hela lite längre kulturmässigt och besöker fotografiska i helt rätt månad.

Jag går segrande ur 5-kampen på Grönan till allas stora förvåning,

och Vaksala torg förblir osäkert efter mitt livs första loppis-upplevelse på andra sidan bordet.

Sommaren är ej slut. Bara nästan.

Håkan Hellström levererar en fin kväll under Stockholmshimlen. Vi bjuder in till århundradets kräftskiva som än idag ekar mellan gångarna i kvarteret. Vi får finbesök av Malin och Lukas och ser så klart till att vara medverkande på sommarens sista Grönankonsert, den här gången bjuder Maggio upp till dans.

Ännu en födelsedag ska firas när vi är framme i Oktober då hjärtat fyller kvartalt och vi får sällskap av ett helt gäng som bidrar till både värme och skratt under teater och efterföljande suppé.

Jag hinner förbi Linköping och ett obligatoriskt besök på Platå precis innan Cim ska firas, även hon fyller kvartalt och har en strålande fest på en barnavårdscentral.

Första november packar jag ihop vid mitt skrivbord på Odenplan och lämnar med trygg hand över Norrland i händerna på Mattias. Jag får själv en trygg hand i min första stund med björkarnas stad då det nalkas flygplansflytt till Umeå.

Julmånaden 2011 kantas av två avancerade konstruktions- och kreativitetsmöten: julbaken (som i 'att baka')!

Jag hinner slängkyssa Jerry "Merry" Williams på Grand och bevittna det fasansfulla som Oleg lyckades prestera på Corona. Tolvslaget i Peking missades nog med god marginal precis som på TV,

men vad gör väl det när vi hade så trevligt och dessutom var inomhus denna gång?

Medialurad

Igår kväll satte jag andan i halsen, klumpen i magen och tappade hakan när jag såg rubriken "Det blir ingen snö i jul". Det här var alltså ingen lokal blaska, utan en rikstäckande toppnyhet. Självklart ville jag läsa mer, kunde detta verkligen stämma? Artikeln inleds "...om du inte bor i vissa delar av Sverige." Phu! Hoppet finns fortfarande! Tänkte jag, samtidigt som jag blev smått irriterad över mitt engagemang för denna artikel, som inte alls behöver betyda någonting för min egen del. Artikeln fortsatte "Glöm snö på lördag - om du inte bor i Norrland." Just det, behöver inte betyda någonting överhuvudtaget alls för min del. Kul.

"Vissa delar av Sverige" är alltså knappt 60 % av landets yta, OKEJ. Nu vill jag inte framstå som någon obehaglig patriot, det är viktigt att nämna. Jag är mer upprörd över hur dessa artiklar lurar mina känslor! Eftersom jag känner sådant engagemang när det handlar om snö på jul-frågan att jag behöver klicka på länken, är jag samtidigt lurad av hela mediamonstret. I smyg erkänner jag även att jag är lite upprörd över att jag inte kan anse mig passa in i deras läsarkrets, för jag är ju från Norrland. Nobody puts baby in a corner. Eller?

Jag har nu lyckats gå vidare från denna upplevelse, med lite mindre tro på kvällstidningar, och med fortsatt hopp om en vit jul. Vill innan jag avslutar detta inlägg bjuda på juliga bilder från min adventstid här i Umeå. Först ut är pepparkakan som vann vår skapartävling, jag skulle ljuga om jag sa att det var min prestation..

Vill också bjuda er på en uns av stämning från psykologprogrammets luciatåg. Lägg till detta en varm kopp glögg, en lussebulle, en pepparkaka och en clementin. Och psykologinspirerade texter till sång så klart, där har ni det!

Det blev inevitably, till slut..

Hej fina vänner där ute!
Nu vågar jag inte lova någonting mer för denna blogg, men jag hoppas ändå att ni kommer tillbaka till mig.

För er som är uppmärksamma har jag bytt från personalvetar- till psykologstudentska i denna profil. Jag kände att det inte riktigt var nog, att det fortfarande levde en student inom mig, att jag behövde 5 år till.
Ja, nu blir det ju inte riktigt fem år till, men nära nog.

Det går alltså att hitta mig i Västerbotten framledes. I Europas kulturhuvudstad. I björkarnas stad. I Umeå! För alla som vill komma och hälsa på säger jag: varmt välkomna! Här känner jag ingen.
Ja, nu börjar jag ju lära känna folk förvisso, men nära nog.

Kära Örebroare!

När jag idag skulle besöka fb skrev jag som vanligt in ett "f" i fönstret, och föväntade mig (som vanligt) att facebook.com skulle dyka upp i listan (som vanligt). I stället föreslog internet explorer att jag skulle besöka ingenting mindre än folktandvarden.se.
SAY WHAT?
Så jag förstod. Jag förstod att nu är det återigen dags för mig att slänga på galoscherna och älga ut i alla social networks igen. För så här kan vi inte ha det.

Veckor av formuleringar efter formuleringar efter formuleringar efter formuleringar har precis kantat min vinter. Jag vill be om ursäkt för det. Jag ber särskilt om ursäkt till er som behövt lyssna på mitt nypåfyllda ordförråd och jag ber därtill om ursäkt till mitt sargade ordförråd, jag är så hemskt ledsen. Sedan dryga veckan är i alla fall denna muskel av psykofysiologi inlämnad för granskning och vi har redan firat vår examen.

Och en examen klämmer man inte fram varje dag, hur som helst. Det ska jag be om att få tala om!
Hörs. Hej.

Välkommen hit, välkommen hem!

Vad har hänt sen sist?
Eller en bättre fråga kan vara vilka drömmar jag har haft sen sist...

Imorse drömde jag att jag skulle pierca örat.
Det gick dock inte som beräknat för killen slet sönder mitt öra (ingen trevlig dröm - ni har rätt), men det slutar inte där. Han svetsade också ihop missödet med någon slags plåtgrunka och tryckte till hela skapelsen med en jädra låga, så till slut såg min örsnibb ut som hörnen på en dyr filofax, ni vet, så där bronsigt/guldigt.

Det är kanske läge att införskaffa dessa järntabletter och börja förtäringen så att jag kommer upp på morgnarna. Det får bli helgens mission. Bjuder så länge på lite sensommarbilder från Uppsala - välkommen hit, välkommen hem!

That's that stuff!

Maria.